ikväll har jag funderar lite över mitt liv, och hur mycket det har förändrats och till vilken person jag har blivit till idag!

i 7an var jag typ helt vilse och visste knappt vem jag var, i 8an skedde det en ganska stor förändring med min stil, allt från att gå från ''vilsen'' till att jag började småningom hitta mig själv och lära mig vem jag faktist är!

och nu i 9an så försöker jag alltid att tänka ''haters gonna hate'' men ni vet ju säkert själva, ibland när det blir för mycket kritik av folk så börjar man tro på det själv, även fast man inte ska göra det!

men ibland blir det ganska skrattretande vilka töntiga saker man får höra av andra, hur de kan hänga upp sig så mycket på en själv är ju ganska gulligt ändå att de orkar bry sig!

om man hatar någon så mycket och säger att man skiter i den personen så ljuger man ju ganska så rejält!

man orkar ju bry sig om man stalkar perslonen, drar ihop sanningen till en massa lögner och vet vad personen gör och va de ska göra och vilka misstag de har gjort! 

jag har fått höra lite ett och annat, men fattar inte fortfarande hur vissa personer faktist orkar bry sig hur jag är! 

ganska meningslöst tycker jag, visst jag ogillar också vissa personer, men jag har börjat sluta bry mig helt å hållet, de får tycka va de vill, jag är mig själv till 100% 

 

 

sen när det gäller allt som har med alkohol att göra, nu syftar jag på att festa osv.

jag hatar allt sånt, fattar inte varför det är så roligt när man kan ha lika roligt utan att dricka alkohol.

visst, ni som läser detta och håller på med sånt,  FINE ni får göra vad ni vill och det har jag inget emot!

om jag skulle börja supa etc, skulle jag helt enkelt inte vara mig själv!

jag kan ha minst lika roligt utan det.

 

tack som fan om ni har orkat läsa hela inlägget, det blev långt men ville ha framsagt lite ett och annat!

 

 

-bildlöst-